Sofie Proos
LOST IN VELVET
Björkholmen Gallery

Det är inte nödvändigtvis en förlust att förlora sig. Genom en närmast arkeologisk praktik låter Sofie Proos sig uppslukas, omslutas och hänföras i processen. Hennes arbete rör sig i gränslandet mellan materia och minne, mellan kropp och historia, mellan det omsorgsfullt bevarade och det förgängliga.

Det textila materialet agerar både katalysator och musa i Proos värld. Hon tycks söka ett sätt att förklara och förstå livet via händer, fibrer, slitningar. Penseldrag för penseldrag, stygn för stygn, rörelse för rörelse, iscensätter hon en samtida arkivering av liv. Det är inte ett dokumentärt arbete i traditionell bemärkelse, snarare ett affektivt, där det förflutna återkommer i fragmentarisk och poetisk form. Genom att arbeta utifrån material med en historia som passerat flera led – olika generationer, händer, kroppar och blickar – öppnar hon för en diskussion om arv och tillhörighet.

I utställningen Lost in velvet frammanar Proos en nästan rituell stämning. Trots de intima formaten är det en monumental omsorg och närvaro som gestaltas. Att gå förlorad blir ett sätt att närma sig världen genom värme, vördnad och uppmärksamhet. Det är en praktik som både vilar i och ifrågasätter begär efter autenticitet, tradition, hantverk och själslig expansion. Och det är, kanske, en stilla akt av motstånd, detta att tillåtas att förlora sig.

/ Siri Carlén