Born 1974. Stockholm
Valand University College of Fine Arts Gothenburg 1999-2005
Royal University College of Fine Arts Stockholm 2001-2002

Efter upplysningstidens högvarv skanderade Rousseaus anhängare om ett framtida stadium av "Tillbaka till naturen!" i ett civilisationskritiskt uttryck under en politisk och svår tid. Naturen och kultur är av gammal hävd varandras motsatser, men samtidigt står de i direkt växelverkan med varandra, för att inte säga i konstant korsbefruktning. Kulturen härmar naturen, och den "vilda" naturen "tämjs" och tuktas för att bli mer tolerabel och njutbar i människans tjänst – så har det sett ut sedan tidernas begynnelse, och så ser det fortfarande ut.

När man talar om måleri är det lätt att hamna i termer såsom: färg, pigment, kolorit, form, komposition, balans, textur, dagrar och rörelse etc, och i dessa begrepp är det också lätt att fastna, åtminstone att tala mycket och länge om, även om Sofie Proos verk. Proos använder sig av vad hon själv kallar "uppskruvad" färgskala i olika lager. Alla termer och komponenter beskriver viktiga delar som såklart bildar byggstenar för att på något vis representera en verklighet i bild, men det är idéerna bakom bilderna som utgör den viktigaste grundstenen.

Proos målar ofta i sviter av målningar, där motiven härstammar från en gemensam sammanhållande tanke, och just naturen återkommer som motiv i hennes bilder. En "växelverkan", eller "korsbefruktning" mellan natur och kultur fokuseras där människan är utforskaren och exploatören. Konsten – ansett som spjutspettsen av kulturen – i en dans med naturen och tvärtom. Ibland kan resultatet bli drömskt och nästan trolskt, och kan uppfattas som totala fantasifoster eller sagoillustrationer, kanske i synnerhet den svit med målningar ur Proos tidigare produktion där naturen, enskilda växter, lövskog eller renässansträdgårdar byggdes upp med hjälp av inslag av ornament. Ornamentik och mönster härstammar ju oftast från naturen redan och "härmar" naturen. Proos "härmar" sedan naturen genom ornamentik. Här närmar sig tanken om avbildning Platons grott-liknelse, och det är både intressant och modigt att använda ett så pass traditionstyngt medium så som måleriet utgör till att gå in i denna diskussion.

Men med naturen använd som fiktion, och fiktionen som en utgångspunkt för att se och uppfatta naturen, är det inte direkt anmärkningsvärt att Proos verk andas en aning surrealism, även om motiven egentligen är vardagliga och "normala". Färg och form är det "filter" genom vilken Proos avbildar, eller tolkar/läser verkligheten med/genom, och om verkligheten egentligen består av färger och former är verkligheten och vad som är avbildning. Proos tankeexperiment (och konst) blir därmed till en ren befrielse från den tradition hon så medvetet använder sig av.

Power Ekroth